Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Sista kapitlet om Vernas rosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig med andra tänkande varelser. Men när Ekströmer
en tid bortåt, och med de flesta förgäfves, upprepat det
försök, som så underbart lyckats med Vernas hörsel,
föredrogs fransmännens teckenspråk framför tyskarnes
talöfningar. Hvilken af dessa metoder som utfaller lyckligare
för de döfstumme, torde än i dag vara oafgjordt.
Det lilla huset i Abo hade en trädgård, där rosorna
trifdes nästan lika väl som i Aachen. Den döfstumme
Sikku från Salmela blef deras trädgårdsmästare och hade
lyckats tillegna sig Ramströms berömda konst att anlägga
rosengårdar. Ett särskildt rum i huset var inredt till
vinterbostad för mera ömtåliga arter. Därför hade redan
den första vårsolen så mycket att omhulda och de första
bien så mycket att samla i Vernas rosengård. Hon upphörde
aldrig att älska sin barndoms förtrogna rosor; hon
förstod ännu deras tysta språk, hon lärde sina skyddslingar
att, såsom hon, blifva barndomsvänner med blomstervärlden.
Och det var rörande att se huru snart de stumma
barnen i skolan lärde sig samma förtrogna kärlek till
Vernas älsklingar. Ingenting kunde vara enklare. Allt
hvad ögat såg, hvad tungan smakade och känseln uppfattade,
det hade de lärt att på sitt sätt beräkna. Luktsinnet
kunde ej mätas med samma måttstock, det gjorde
på dem samma hemlighetsfulla intryck som en ton för
de hörande. De stumma barnen inandades de stumma
rosornas doft och trodde sig höra dem sjunga.
Verna hade föreställt sig, att alla sinnen äro i grunden
ett enda. Och hvad äro de annat än fönster och
portar åt olika sidor i detta samma underbara palats, där
Gud allsmäktig bosatt människoanden under dess jordiska
tillvaro? Två stora kristallfönster skåda mot himmelen;
två öppna dörrar lyssna på jordens ljud; genom ett öppet
fönster inströmmar blomstrens vällukt, genom ett annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
