Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Gustaf III:s minne i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty sol låg öfver dessa dagar äfven i Finland. Återskenet
af deras glans kastades mäktigt ända hit och
lifvade på ett eget sätt det trumpna finska lynnet.
Hvarje kvickhufvud deklamerade Dumboms lerverne,
hvarje liten mamsell kände Spastara utantill. Operan
Gustaf Vasa var allmänt samtalsämne. Sedernas råhet
mildrades, välståndet växte, och senare släkten sågo tillbaka
på de första fjorton eller sexton åren af Gustafs
regering såsom på en lyckligare tidsålder. Konungen
hade flera gånger besökt Finland, men det var egentligen
under 1788 års krig som han blef personligen känd
i detta land och efterlämnade hos alla, utom en del af
adeln, ett älskadt minne. Med dessa få undantag, utan
djupare rot, tog hela landet afgjordt parti för konungen
vid och efter det olyckliga Anjala. De lysande krigsbragderna,
själfva nederlagens ära och i synnerhet
konungens personliga mod vid Viborg hänförde Finland,
likasom Sverige. Kort sagdt, i detta land, som väl på
ytan mottagit många intryck af tidens hätska passioner,
men i djupet var och förblef starkt konungsligt sinnadt
och tillgifvet dynastin – ty Adolf Fredrik var här mycket
älskad – stod Gustaf III:s minne, oaktadt kriget, hvaraf
Finland led mest, och oaktadt alla förtalets svarta stämplingar,
länge uti ett sken af förklaring, som icke minskades
af förmyndaretiden och af den fjärde Gustafs
osälla öden med däraf följande kris, hvars skuggor föllo
tillbaka ända till 1792 och i sin mån bidrogo att ställa
företrädarens regering i en glänsande dager.
Först våra dagar är det förbehållet att göra
Gustaf III full rättvisa och lyfta honom lika högt öfver
hans många belackares smädelser, som öfver hans icke
heller så få loftalares välmenta panegyriker. Ingen som
läst von Beskows varma, vältaliga, om icke alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
