Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Helsingfors: Hogland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skatter, men hvars smålöje kan vara så oändligen ljuft,
just därför att det är så sällsynt och därför att det ler
öfver slumrande dödar.
Prins Fredrik hade stått på dessa klippor mer än
engång förut. Han hade som barn och yngling mer än
engång besökt Sveaborg. Man hviskade till och med,
att hans lätt antändliga hjärta äfven på dessa stränder
flammat för skönheten och behagen. Det var då han
ansågs för den vackraste och älskvärdaste prins i Europa
och drömde, äfven han, om en framtid af glans och
sällhet. Ännu vid trettioåtta års ålder kunde han kallas
en ståtelig kavaljer; ännu var han damernas förtjusning,
när han red in i Stockholm i spetsen för Västmanlands
regemente, och när han vid konungens afresa följde den
i tårar badande drottningen till kungsbryggan, tyckte man
sig aldrig hafva sett ett skönare par. Men denna återstod
af ungdomens fägring dolde numera blott ett förkolnadt
hjärta, en trött och förbrunnen själ i en af
lidelser undergräfd kropp. Man hade nekat honom kärleken
och gifvit honom lustan; vägrat honom sol och
räckt honom eld; för detta våld emot hjärtats rätt hade
hans veka ande förvissnat. Och nu hade han tågat ut,
nu skulle han, såsom den officiella frasen lydde, »vid
konungens sida draga i härnad, för att likna de fäder,
hvilkas ära var ett arf». Var han vuxen denna ära?
Ingen trodde det; konungen minst, som icke ens gifvit
sin broder ett högre befäl. Men prinsen trodde det
själf och såg sig om efter en fyllnad för sitt lifs tomhet.
Tillfälle därtill syntes bjudas honom i Finland. Han
ville hämnas sina svikna illusioner, han ville förvåna
dem som sågo honom öfver axeln och trodde Västmanlands
regemente vara nog för hans ärelystnad. Det hade
kunnat vara en mans kränkta stolthet, men det var ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
