Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Savolaks ödemarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De båda landstigne klättrade nu uppför åsens sluttning,
som här var bevuxen med granar och enrisbuskar,
uppnådde landsvägen, som slingrade sig längs kammen
af åsen, och sågo sig varsamt omkring. När ingenting
misstänkt syntes i närheten, begynte de vandra vägen
framåt i nordlig riktning.
Af alla det sköna Finlands tjusande insjönejder finnes
måhända ingen skönare, ingen mera förtjusande, än Punkaharju
ås. En half svensk mil i längd och af en betydlig
höjd, är detta naturens gröna tankstreck så smalt tillika,
att vägen på många ställen upptager hela bredden af
dess lindrigt buktande kam, och så brant att man skulle
hisna för djupet, därest icke den täckaste park på båda
sidor bildade naturliga balustrader. Öfver dessa gungande
trädtoppar utbreda sig på båda sidor herrliga, vida utsikter
öfver stora sjöar, omgärdade af kullar och beströdda
med hundrade gröna holmar: i öster Puruvesi, i väster
de inre fjärdarna af Pihlajavesi, båda med vatten af så
genomskinlig kristall, att musslor och brokiga stenar
synas skimra på sandbottnen. Man har liknat Punkaharju
vid en ofantlig vattenfågel med utbredda vingar
och omgifven af simmande ungar. Ty nära invid dess
sidor, och parallellt med dess hufvudsträckning, speglar
en rad af små, helt smala åsar sina koketta kronor i
fjärdarna, likasom hade naturen med lekfull hand först
utkastat en mängd modeller i miniatyr, innan hon fattade
mod att sträcka sin långa, djärfva och höga brygga från
strand till strand.
Vid tiden för denna berättelse var Punkaharju ännu
icke utbruten till kronopark. Af de paviljonger, värdshus
och boställen, som numera där bereda vandraren hvila
och omväxling, fanns då intet spår. Röken från en
sved, pinglandet af en koskälla, bräkandet af ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
