Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Savolaks ödemarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett slags morrande, som skulle föreställa ett varningstecken,
och när han vände sig om, såg han sin vän korpral Durk
huka sig ned bakom en buske. Lennart var icke sen
att följa exemplet och lade sig ned i det våta gräset,
nyfiken att erfara hvad som så ådragit sig den försiktige
kamratens synnerliga uppmärksamhet.
Det dröjde ej heller länge, innan han hörde hästtraf
och såg tre karelska dragoner galoppera fram öfver vägen
söderut. I sig själf var detta ingenting besynnerligt, ty
ehuru Punkaharju låg inom ryska området, visste Lennart
att baron Hastfehr, som blockerade Nyslott, hade utskickat
en fältpost ända till Punkasalmi sund, där åsen begynte
i söder, och därifrån voro dragonerne troligen utsände
att patrullera. Men de hade så brådt och talade så ifrigt,
medan de redo förbi, att det såg ut som vore något
viktigt å färde, eller som vore de stadda på jagt efter
något byte, hvilket undkommit dem. Det enda Lennart
kunde urskilja af deras samtal var namnet <I>Scharp</I>,
hvilket på finska tungan hette <I>Sarppi</I>.
Detta namn hade han hört förr, men hvar? Var det
icke en löjtnant Scharp, som mer än engång besökt hans
broder Detlof och därunder kommit och åter försvunnit
på ett sätt som icke rätt behagade Lennarts ärliga själ?
Emellertid voro dragonerne i blinken förbi, och Lennart
var just färdig att åter resa sig upp och fortsätta vandringen,
då han hörde ett sakta prassel i buskarna vid
en liten, knappt märkbar gångstig, som ett stycke därifrån
ledde nedåt sjöstranden. Han låg därför stilla, i
tanke att det möjligen var en räf, som lurade i skogen
på någon halfsofvande tjäderhöna.
I stället för den väntade räfvens rödgula nos framstack
likväl ur buskarna hufvudet af en man, som såg
sig försiktigt omkring och, när han trodde faran vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>