Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Savolaks ödemarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Jag skall svara dig, när du först sagt mig hvem
du är och hvarför du nyss smög dig undan dragonerne,
svarade Lennart morskt.
– Jag är fältkommissarien Wallon. Jag har varit
inne på ryska området i mina enskilda angelägenheter
och gömde mig för dragonerne, emedan jag ansåg dem
för kosacker, svarade mannen. Låt mig nu gå, eller
klagar jag för baron Hastfehr och låter skjuta er som
marodörer.
– Jaså, du är fältkommissarien Wallon. Men jag
råkar känna honom en smula bättre än du, och jag ser
icke till ärret af hästskon, som han bär öfver vänstra
tinningen. Vill du att jag skall säga dig hvem du är?
Du är general Sprengtportens utskickade, löjtnant Scharp,
och du har smugit dig på sidan om våra förposter för
att smuggla förräderi i vårt läger. Bort med pliten, karl,
och låt godvilligt visitera dig, annars vankas det stryk,
så löjtnant du är!
– Vänta litet! Är ni icke sergeant Croneld vid
Savolaks jägare? begynte nu fången i betydligt spakare
ton, sedan han närmare betraktat sin angripare i nattens
ovissa halfskymning.
– Så heter jag och skäms icke för mitt namn,
svarade ynglingen.
– Vill ni vara så god och skicka den där karlen
några steg åt sidan, så att han icke kan höra oss?
– Gå, Durk! Tio steg. Se här, tag min studsare,
och försöker vår fånge rymma, så skjut ned honom på
fläcken!
– Min bästa herr Croneld – sade nu fången i
en obesvärad ton, i det han afstod från alla försök att
vidare föra sin motståndare bakom ljuset – det gör mig
ondt att vi skola så onödigt inkommodera hvarandra, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
