Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Rautasaari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4. Rautasaari.
Den diplomati, som uppväxte ur europeiska jämviktssystemet
och föregick nationaliteternas tidehvarf,
hade ungefär samma föreställning om geografin, som salig
Dumbom om floder och stora städer. Herrarne hade
framför sig ett papper, som kallades landkarta, och på
detta papper ritades streck, som kallades gränser. Passade
det i stycket att följa de kråkfötter naturen själf hade
pluttrat på kartan, så mycket bättre, man slapp då besväret
att rita nya; hvarom icke, drog man en blyerts.
linie hit eller dit, ungefär som hungriga barn sämjas om
att rita med skeden gränser på filbunken, och därmed
trodde man allt vara gjordt: riksprofilen var färdig.
Hufvudsaken var att liniera åt sig ett så stort stycke
som möjligt af filbunken. Hvad naturen i sin stora
grupperingskonst, hvad folken i sina bångstyriga sympatier
och sina motspänstiga intressen tänkte därom, detta bekymrade
föga herrarnes blyertspenna, hvilken vid hvarje
fredsslut fortfor att jämka folk och natur efter konjunkturen
för tillfället.
Så ungefär hade man ritat 1743 års gräns i Savolaks.
Obekymradt om natur, folk och förnuft, gick blyertsstrecket
i nästan raka linier öfver land och sjöar, klöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
