Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Rautasaari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Majoren, hans gård och hans underhafvande, allt stod
från denna tid under den suveräna maktens obetingade
lydnad. Kejsarinnan på Rautasaari älskade prakt och nöjen:
hon omgaf sig gärna med ett litet hof, bestående af adel
och tjenstemän från båda sidor om gränsen. Den ena festen
aflöste den andra: slädpartier, baler och maskrader om
vintern, båtfärder, ridter och jagter om sommaren. Det
anspråkslösa boningshuset tillbyggdes med en ny salong;
den beskedliga trädgården med sina rönnar och stickelbärsbuskar
utstyrdes med paviljonger och bersåer; vid
sjön byggdes en hög balkong, hvars flagga var synlig
långt öfver gränsen, och när denna flagga svajade för
vinden, var det ett tecken för grannarne på ryska sidan
att hasta till någon ny fest på det briljanta Rautasaari.
Allt detta nödgades den gamle despoten underkasta
sig. Hans valspråk gingo hem igen, hans små försök
att afskudda sig oket strandade mot dessa öfverlägsna
smålöjen, hvilka han hade den svagheten att lika mycket
älska som frukta. Han var kungen i schackspelet, hvilken
man ställde i ett hörn af brädet och som knappt vågade
röra sig ett steg i sänder, medan drottningen flög som
general öfver fältet.
Det hände att schackkungen kände sig matt både i
kassan och hjärtat. Då fanns förr på hans bräde en
löpare, som med sina hurtiga språng kom hans mörka
lynne att ljusna och lät en soldager af ungdom och
framtid falla öfver hans mulna ålderdom. Från gårdshunden
och huskatten, genom alla grader ända upp till
busbonden själf, fanns ingen enda varelse på Rautasaari
gård, för hvilken icke yngre sonen i huset, den raske,
frimodige och bottenärlige Lennart, var en guldgosse och
en förhoppning i dessa randiga tider – ingen enda,
utom styfmodern, hvars skarpa öga snart hade i honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
