Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Rautasaari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Hvarifrån tog Kajsa färskt kött nu i rötmånaden?
frågade han och knackade sin pipa emot en sten.
Armollinen rouva befallde i går afton att slakta
Kimmo, svarade pigan, beredd att taga till fötter, om så
påfordrades, ty alla visste att Kimmo, en ståtelig ung
oxe af polsk ras, var ladugårdens stolthet och majorens
synnerliga favorit, hvilken han själf med egen hand brukade
traktera med salta mujkor.
Men icke heller nu svarade majoren en bokstaf.
Han endast torkade svetten från pannan och fortfor att
knacka sin lilla sjöskumspipa med den framgång mot
stenen, att pipan sprack.
– Så, för tusan d-r, nu ha de spräckt min pipa
också! utbrast han med en hel laddning af stormbyar
i hvarje ord. – Hvar är husbondsdrängen? Har
jag icke sagt dig, din lata skjutskamp, att stenarna skulle
rödjas från ängen? Tänker du flinta eld med liarna,
du din fyrfota julbock? Eller ämnar du göda ängen
med gråsten, hvasa? Ett sådant folk jag har, tuhatta
perkelettä! Torrackor har jag, som äta upp gård och
ägor, oskäliga djur, som borde fodras med syrpa och
klafvas i spiltan! Resonerar du, karl?
Resonerandet bestod däri, att drängen tog sig bekymrad
i luggen, men majoren behöfde anledningar.
– Jag skall, tamme d-n lära dig resonera! fortfor
han och lyftade käppen på ett sätt som ofelbart skulle
ha lämnat märken på den oskyldige tjenarens rygg,
därest icke en räddande genius kommit i rätta stunden
att befria drängen från prygel och husbonden från blygseln
öfver en begången orättvisa.
Denna genius var en liten sergeant, som kom från
gårdssidan, men, i stället att göra en omväg till grinden,
hoppade rakaste vägen öfver gärdsgården. Och sergeanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
