- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:69

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Rautasaari

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var ingen annan än Lennart Croneld, som nästa ögonblick,
dammig och svettig, flög sin fader om halsen.

Den hotande käppen föll ur majorens hand; åskmolnet
upplöste sig i ett duggregn, som begynte att
droppa under den gamle krigarens buskiga ögonbryn.

– Och du är sergeant, min gosse! var det första
ord majoren fick öfver sina läppar. – Gud välsigne dig,
pojke; du är ju pappa själf för femti år sedan!

Också gamla, mossiga stubbar skjuta stundom gröna
skott i solsken och sommarregn. Också det hårda, skrofliga
berget har i klyftan en källa, som vattnar blommor
på ängarna. Också den gamle, despotiske tuktomästaren
på Rautasaari hade inom det ärriga bröstet en öm sträng.
När den darrade, föll käppen ur hans hand, tåren ur
hans öga, stubben grönskade, källan sprang ur berget,
och den knarrige, oresonerlige despoten blef människa,
blef vek och saktmodig, blef ung på nytt i återskenet
utaf sin egen ungdom.

Men innan första hälsningen uttalats, innan första
omfamningen hunnit svalna och innan fadern ens kom
i farten med sina många frågor, steg sergeant Lennart
plötsligt två steg tillbaka, rättade sig, gjorde styf, militärisk
front med handen vid högra tinningen och framförde
med orubbligt allvar följande rapport:

– Hans majestät konungen har befallt hälsa major
Croneld. Hans majestät har hehagat kalla herr majoren
en hedersman och anbefallt herr majoren att hafva öga
på gränsen nu under krigstiden.

– Sade han det verkligen? Sade han det, vår
nådige konung? Gud välsigne honom, som ännu kommer
ihåg en gammal utskjuten förladdning, sådan som jag!
Och dig också, pojke ... dig också! Det kallar jag att
framföra konungens order som en äkta soldat. Har du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free