- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:70

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Rautasaari

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

talat vid honom själf... jag menar, har du haft den
nåden att frambära din vördnad för hans majestäts höga
person? Och hvad sade han dig, berätta mig, min
gosse, hvad sade han mera?

– Hans majestät – fortfor sergeanten, utan att förändra
min eller ställning – har vid ett annat tillfälle
behagat säga till mig: din far är en bra soldat, och jag
är öfvertygad att hans söner ej skola vansläktas.

– Å, besitta, sade han det? Nå ja, det hade han
icke så orätt uti. Och du har således två gånger haft
den nåden att tala med konungen själf?... Det vill säga,
du har haft audiens? Men berätta mig huru en sådan
pojkvasker som du kommit två gånger till en ära, som
jag med mina sjuttio på nacken icke haft mer än två
gånger i hela mitt lif... ena gången när jag hade den
nåden att mota salig kungens hästar i Libelits backar
och andra gången i Fredrikshamn, när vår nu regerande
konung behagade säga till mig: kapten Croneld, edra
savolaksiska fuxar trafva ju som halfva araber! ... Men
det skall jag en annan gång berätta.

– Hurra för konungen! Hurra för major Croneld!
skrek nu den lille sergeanten, svängde mössan och störtade
åter uti sin faders armar.

Majorens halfförtorkade hjärta smälte som vax. Han
hade insugit den kungliga hälsningen såsom det törstiga
fältet i rötmånaden insuger morgonregnet – han hade
omfamnat sitt älsklingsbarn såsom en gammal lurfvig
björn kramar sin länge förlorade björnunge - -och nu
behöfde han dela sin glädje, likasom han nyss hade känt
ett behof att dela med andra sitt hjärtas förargelse.

– Hör hit, Maja, din knäracka! ropade han. Spring
genast hem och säg att Kajsa ställer till extra förplägning
åt folket, när höet är bärgadt. Så hälsa då på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free