- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:80

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Armollinen rouva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Det är nog!

– Nej, madame, ännu är det icke nog; jag vill
också säga er hvarom ni ämnat rådslå på ön. Ert första
ändamål är att uppvigla till myteri baron Hastfehrs armékår,
som blockerar Nyslott. Denna kår, hoppas ni, skall
vägra konungen lydnad och draga sig tillbaka öfver
gränsen. Men edra planer stanna icke vid ett förräderi
i så liten skala. Ni står i förbindelse med de missnöjde
i hufvudarmén, som rycker mot Fredrikshamn.
Ni har planer som jag knappt vågar uttala och hvilka,
därest de lyckades, skulle alldeles förändra vårt lands
ställning. Medgif, min fru, att om jag är er <I>petit coucou</I>,
så sitter ni åtminstone icke nu under gökträdet, där man
är säker att få sina önskningar uppfyllda! Ej sant, ni
ville så gärna ni lefver resa till Patasalo, för att ställa
allt detta i ordning? Ni är rasande öfver att ni icke
ostraffadt kan skymfa en hederlig mans namn, hvilken
gjort er den äran att upptaga er uti sin familj, och en
stackars obetydlig gosse, som vågar hindra er att blifva
en laudsförräderska. Var god och hör mig, madame!
Jag vet ej huru långt edra planer kunna vara på förhand
beräknade, eller hvilken andel ni bestämt åt er
själf i det stora bytet; men svara mig: hvad öde ämnar
ni sedan min gamle far?

Här förmådde Lennart ej längre fortsätta. Han
hade brusat ut i häftiga våldsamma ord, hvilka vi här
sökt gifva ett bättre sammanhang. Nu stödde han sig
blek och darrande mot en gärdsgård vid strandvägen.
Turen var kommen till hans motståndarinna, som under
tiden hunnit beherska sin öfverraskning och nedsatt sig
på en sten vid vägen. När Lennart slutat, svarade hon
med en ton af förakt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free