- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:127

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Nyslott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att skjuta in öfver muren och, om icke just massakrera,
likväl betydligt oroa fienden. Natten var emellertid ej
mörk nog, och då ryssarne haft den försiktigheten att
närmast stranden bortrödja skogen, blefvo de djärfve
jägarne upptäckte, innan de hunnit uppföra ett bröstvärn
på höjden. I fästningen slogs larmtrumman, »trevoga»,
och ett hagel af kulor öfversållade stranden. Förgäfves
hade jägarne, förstärkte med några få artillerister och
sappörer, sökt frainvälta stenar och uppföra sandsäckar
till skydd för sig och sina kanoner. De hade blifvit
tillbakadrifna med blodiga hufvuden och tycktes afbida
order att retirera till de i skydd af höjden väntande
båtarna.

– Finns ingen fähund, som vill langa hit några
sandpåsar? skrek Otto von Fieandt, då för tiden en
obemärkt kapten, men lika trygg och trumpen, lika fallen
för karbas, tobak och skällsord, som tjugu år senare,
när Fänrik Stål lärde känna honom.

Sex man kröpo fram, släpande säckarna efter sig,
och uppnådde främsta hympeln, där Fieandt själf fattat
posto, obekymrad om kulregnet. Men när det gällde att
bestiga bergsklacken, hvilken låg alldeles skyddslös och
sluttande mot stranden, så att äfven de kulor, som slogo
lägre, ricochetterade tätt däröfver, tvekade karlarne.
Detta försök hade redan förut kostat fyra man och likväl
måst öfverges.

– Fram med påsarna, eller skall perkele taga eder,
röt anföraren, i det han rappade en af de motspänstige
med flata klingan öfver ryggen och själf gick några steg
framåt, för att visa dem vägen.

Fienden hade emellertid tändt beckkransar på murarna
och kunde vid deras sken med tämlig noggrannhet
följa rörelserna på den motsatta stranden. Elden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free