Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Nyslott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckan slösat alla sina gåfvor, naturen alla sina
företräden, hjärtat och snillet alla sina utmärktaste
egenskaper. På engång krigare och diplomat, hofman och
vetenskapsman, kosmopolit och fosterlandsvän, förenade
han i sin person allt hvad hans tidehvarf ägde mest
lysande, utan att dess mörka skuggor i någon märkbar
mån föllo på honom tillbaka. Sannare och djupare än
Carl Gustaf Tessin, mångsidigare och högsintare än Axel
Fersen, hvilka före honom ansetts för stjärnor af första
ordningen bland svenska aristokratin, intog Curt von
Stedingk en glänsande plats i Gustaf III:s soliga tidehvarf.
Men under det att denne von Stedingks konungslige vän,
med hvilken han var jämnårig, år 1788 redan stod vid
sin solnedgång, stod däremot von Stedingk då ännu icke
ens vid middagsstunden af sin långa, mångpröfvade
lefnadsbana, hvilken, skiftande, men ofördunklad, löpte
nära ett halft sekel längre, under tre efterföljande
konungar, framåt i tiden, tilldess att hon slocknade bland
släkten, för hvilka Gustaf III var nästan en Baldersmyt
– sagan om en förgången sol.
Fieandt rapporterade för öfversten affärens förlopp.
Dessa två herrar, samtalande med hvarandra, det var
någonting som förtjente att ses – det var världsmannen
från drottning Marie Antoinettes intima hofcirkel i Versailles
bredvid den raggiga björnen från Savolaks skogar. Men
så märkbar, så imponerande, fastän så litet pockande,
var Stedingks personliga öfverlägsenhet, att den likasom
kastade ett återsken af polityr och nobless på själfve
Fieandts orakade kinder och sällan borstade vadmalsfrack.
Svordomarna uteblefvo af sig själfva, skällsorden
förvandlades i ett slags snäfva loford öfver jägarnes
visade mod, och hela kaptenens hållning antog ett slags
civilisation, ganska ovanlig för dem som dagligen hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
