- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:133

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Nyslott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom brumma på hans eget maner bland karlar, för
hvilka han ansåg öfverflödigt att lägga någon hämsko på
sin naturliga obändighet.

I den muntliga rapporten inflöto äfven ett par ord
om sergeant Croneld. Detta namn tycktes fästa öfverstens
uppmärksamhet. Han rynkade pannan, lät kalla ynglingen till
sig och fixerade honom skarpt.

– Är du fisk eller fågel, du? frågade han.

Lennart hade stått inför Gustaf III, men denna
blick och denna fråga voro nästan svårare att uthärda.
Han rodnade lindrigt, men såg öfversten styft i ansiktet
och teg.

– Där borta vid stranden ser jag en af edra
uniformer hänga på en löfruska. Gå, hämta mig den;
vi ha ondt om persedlar, och man skall ej slösa med
kronans munderingar.

Lennart lydde, tigande som förut, och gick med
stadiga steg till det anvisade stället, där sju man stupat
på natten och som nu vid dagsljus låg än mera blottställdt
för fiendens kulor. Ryssarne hade nu äfven
placerat musketörer på muren, och desse begynte, när
de sågo den lille jägaren, en liflig handgevärseld,
sekunderad, i deras harm öfver batteriet, af en och annan
kanon.

Lennart gick fram till löfruskan, som hasat ned
utför sluttningen, afklädde henne uniformen midt under
kulregnet och vände därpå oskadd tillbaka, snarare
saktande sina steg, än påskyndande dem. Anländ till
öfverstens plats, nedlade han den sönderskjutna uniformen
på marken och afbidade vidare order.

– Du tycks ha godt samvete, du? yttrade öfversten
i något blidare ton än förut. – Man går icke så där
mot kulorna, om man har i sinnet att förråda sin kung.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free