Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Första minan nära att springa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dag med rätta varit berömdt för sin trohet mot konung
och fädernesland. Ännu den 4 Augusti skref Stedingk
till konungen: »Jag har här sett soldater dö som hjältar;
gif deras änkor en tunna spannmål, och eders majestäts
namn skall välsignas.» – Den 5 Augusti skref han:
»Eders majestät är ovärdigt förrådd – förrådd af sina
rådgifvare och af sin finska armé!»
Hvarifrån denna plötsliga omkastning i tänkesätt, så
oerhörd bland finnar, bland savolaksare, bland ett folk
hvars lynne tyckes vara sammankokadt af tjära; så segt
hänger det fast vid gamla seder, så trögt flyter det in i
nya förhållanden?
Djupast grodde väl i bottnen af tänkesätten en
tradition från 1713 och 1742. Båda gångerna var det
svenskt öfverbefäl – ena gången Lybecker, andra gången
Lewenhaupt – som förde finska soldaten från reträtt
till reträtt, från skymf till skymf, med den påföljd, att
hvarje gång ett stycke af hans land gick förloradt, under
det att han ingenting högre efterlängtade, än att få
stanna och slåss. Pommerska kriget hade icke heller
ingifvit soldaten höga tankar om hans svenska fältherrar.
Under åttio år hade han blifvit ovan att segra, van att
besegras. Och nu förde man honom under svaga, vacklande
chefer – Hastfehr, Carl Gustaf Årmfelt – mot
samma makt, hvilken i hans ögon fått ett sken af
oöfvervinnerlighet. Det är sant, man förde honom till anfall,
men själfva denna bragd var underminerad af misstroendet.
Och huru förde man honom? Trasig och
hungrig; det betydde ej stort, vid det var han van. Men
knappt hade han inryckt på fiendens område, innan där
kommenderades halt och han förblef stående maktlös i
månader framför ett obetydligt fäste, hvilket han ej en
gång fick storma, endast med ringa hopp om framgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
