- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:146

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Första minan nära att springa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kjortlar och sätta eder att vakta höns, ifall ni ens ha
kurage att slåss mot tupparna.

- När kungen befaller oss, slåss vi mot belsebub,
ropade jägarne.

- Och likväl hören I, att han skändligen är förrådd!
I bären kungens gevär, och ingen lägger fingret på tryckpinnen
för att skjuta förrådarne en kula genom hufvudet!
Skam är det och ingen ära att tjena med sådana savolaksare!
Vore än hela armén krukor och menedare,
borde savolaksarne blygas att låta käringar peka fingret
åt dem.

- Det är sant! skreko flera röster. Låt oss befria
kungen! Vi gå till öfversten och bedja honom föra
oss mot armén. Vi skola lära nylänningarne, hämäläiset1
och alla de andra veta hut.

I Finland, där de olika landskapen länge varit åtskilda
genom stora ödemarker och stått med hvarandra
i föga beröring, ha skarpa provinsegenheter utbildat sig
och fått en viss häfd, därigenom att nationen så sällan
uppträdt såsom något politiskt helt. En rivalitet har
uppstått, som mer än en gång gifvit sig luft i blodiga
uppträden. Under medeltiden slogos savolaksarne och
tavastlänningarne i bittra inbördes gränsfejder. Under
klubbekriget spelade österbottningarne herrar och anse
sig ännu i dag för mer än öfrige landsmän. 1808 hörde
man Döbeln utropa: »hade jag här en bataljon af mina
nylänningar!» - hvilka åter i krigisk bravur fördunklades
af björneborgarne. Att i samma ton vädja till savolaksarne,
hvilka alltid, näst österbottningarne, varit de mest känslige
för sina provinsföreträden, slog sällan fel. Föga fattades
således, att icke Lennart Croncld lyckats tillställa ett
myteri mot själfva myteriet, så mycket mer som hans

1 Tavastlänningarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free