- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:167

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Högfors. - Kymmene

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nationaldräkten, hvarmed han uppträdt i kyrkan, och bar
ett par fina, gula, franska chevrehandskar. Så lätt
ekiperad för strid, kastade sig kungen till häst och galopperade
byvägen framåt till Tavastila, åtföljd af Armfelt
och så många dragoner, som i hast kunde sammanbringas
från furageringen.

Man hade likväl ej hunnit långt, innan man hörde
muskötsalfvor och däraf slöt att de vid stora vägen kvarlämnade
två svenska kompanierna voro i handgemäng
med fienden. Lyckligtvis hade de, varnade af Croneld,
hunnit barrikadera vägen så godt sig göra lät med kullvräkta
kärror, trossvagnar, stockar och husgeråd från
byn. Ryska kavalleriet blef hejdadt i första anloppet
och emottaget med varma servietter. Men ställningen
kunde omöjligen länge bibehållas. Just när konungen
sprängde fram med sin lilla trupp från byvägen, begynte
fienden med en svärm kosacker i spetsen tournera
positionen och taga svenskarne i flanken, dels från byn,
dels från ängen på andra sidan om vägen.

Konungen syntes böjd att ställa sig i spetsen för
sin trupp. Han drog sin värja och aflossade sina pistoler.
Det var den första strid hvari han personligen deltagit,
och att han ägde mod, när det gällde att gifva ett tappert
föredöme, det visade han sedermera vid större tillfällen
än detta. Emellertid var öfvermakten för stor och faran
att kringgås med hvarje ögonblick alltmera hotande.
Armfelt besvor honom att vända om.

- Hvad, min baron? Jag skulle gifva soldaten ett
sådant exempel! Skall jag falla i detta krig, må det
då hellre ske för fiendens kulor, än för falske förrädare
bland mitt eget folk.

- Sire, kom ihåg er son! ropade Armfelt, som,
mera erfaren, förutsåg att fienden skulle anstränga sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free