Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Anjala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Nej, svarade kapten Detlof.
- Din bror får tyvärr ej tillfälle att förtjena sina
sporrar mot den gamle sultanen i Nyslott. Hastfehr har
den 20 upphäft blokaden och dragit sig tillbaka till
Rantasalmi. Det är sant, att han vid första nattlägret
möttes af herrns order att hålla ut och sauvera apparanserna,
men Hastfehr var ingen narr; han hade fått
nog af att dricka kärnmjölk och skjuta gråsparfvar.
Stedingk svor och lamenterade, men Hastfehr svarade:
hvad som är gjordt, är gjordt, och därmed basta.
Lennart kände huru blodet steg honom åt hufvudet.
Men att obemärkt smyga sig bort, därtill var han både
för klok och för stolt.
- Hvem bryr sig numera om sådana bagateller?
inföll en annan finsk major otåligt. - Till saken, mina
herrar, vi ha ingen tid att förlora. Låt oss gå i ordning
med frågorna. Först baron L:s möte med titulus vid
Ummeljoki. Var god och låt oss höra hans propositioner.
- Frun låter hälsa - sade öfverstlöjtnanten med
svenska uttalet - att hon med nöje ser arméns
patriotiska steg och lofvar sin medverkan, vare sig till
armistice eller fred. Den gamle bör icke lämna befälet
ifrån sig, utan rycka med hela finska styrkan öfver
gränsen och där förena sig med 12,000 man, dem frun
håller i beredskap till vår secours. På detta sätt anser
titulus, att både saken och våra personer äro fullkomligt
betryggade.
- Impossibelt! Kan ej accepteras! skreko flera
röster.
- Det sade jag honom genast, återtog öfverstlöjtnanten.
Det vore förräderi. Det vore en separation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
