Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Fiskarestugan vid Kymmenegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl härifrån. - Det är ej att tänka på, svarade konungen.
Jag kan på flera vis omkomma, det finner jag,
men aldrig skall jag deshonorera mig. Nej, en enda
resurs gifves, min vän, för oss; det är om dansken förklarar
oss krig. Då hafva vi en orsak att fara härifrån
för att försvara vår västra gräns, och hela nationen, som
blir upplyst af faran, skall tjena mig att försvara både
fäderneslandet och mig själf. Hos oss behöfvas starka
slag för att göra effekt.»
Dessa ord flöto bort i nattluften och blandade sig
med dånet af Kymmenes forsar. Gunstlingen ansåg dem
vara förtviflans suckar; två dagar senare kom underrättelsen
om Danmarks krigsförklaring, och de visade sig
vara snillets ingifvelser.
Genast lät konungen utsprida nyheten och förkunna
för alla sitt beslut att resa öfver till Sverige. Anjalamännen
blefvo tvungne att skynda. Ännu hängde allt
på en bristande tråd.
Vi återgå till berättelsen.
Det var vid Bertilsmässan den 24 Augusti om aftonen,
en kväll så mörk, regnig och stormig, som hade
den speglat tidens eget lynne. Fiskarebåtarna i skärgården
vid Svensksund voro glada att finna en hamn vid
älfmynningen, ty hafvet skummade våldsamt mot Kotkas
klippor, och de gamla furorna på Mussalö skakade vildt
deras tofviga hår mot regnbyarna.
Söderom Kymmenegård, på flodens östra strand,
låg i skogsbrynet en rymlig, men öfvergifven och till
hälften förfallen fiskarestuga, som troligen i månget år
tjenat smugglare och oloflige laxfiskare till en efterlängtad
fristad under de mörka höstkvällarna. Folket
i Langila, på den motliggande stranden, observerade
kanske i skymningen huru den ena vandraren efter den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
