- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:213

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Fiskarestugan vid Kymmenegård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett villkor för framgången i deras djärfva och farliga
yrke, att sällan eller aldrig själfva duka under för den
frestelse, hvilken de så ymnigt spridde till andras fördärf.
I stället att, såsom andra, låta brännvinsflaskan
göra sin rund för att krydda måltiden och värma deras
våta lemmar, sågos boarne koka öfver elden en favoritdryck,
hvilken de lärt af ryssarne och som af dessa
kallas »sbitin», hvaraf kustfolkets svenska tunga gjort
»spitting». Denna dryck, bestående af hett vatten, sirap
och kummin, stundom försatt med honung eller ett stycke
kanel, är af så värmande egenskap, att den kunde
bringa en snögubbe till svettning; köld och vana göra
af den en delikatess.

Boarne voro likväl icke de ende som här sökte en
fristad i denna duskiga kväll. Till deras förundran inträdde,
en efter annan, omkring tjugu dragoner, hvilka
bundit sina hästar under ett skjul invid stugan och nu,
lika genomvåta som boarne, kommo att täfla med dem
om en plats framför elden.

Boarne kände i vida världen blott ett slags fiender,
med hvilka de ständigt lågo i fejd på lif och död, och
det var tullbetjeningen. Med soldaterne, hvilka de så
ymnigt försågo med deras rara varor, stodo de vanligen
i bästa förstånd och intimaste vänskap. Emellertid
föreföll dem det nysskomna och talrika sällskapet med skäl
något misstänkt. De makade sig motvilligt åt ena sidan,
satte sina skrin i säkerhet, rådplägade med hvarandra
på deras främmande dialekt och betraktade nykomlingarne
med blickar som läto förstå, att man i nödfall väl kunde
möta våld med våld.

Det var icke heller första gången boarne funnit sig
i en sådan belägenhet. De buro, utom sina farliga
knifvar, allesamman korta yxar, hängande vid läderbältet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free