Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Kungens handske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Säg ditt ärende, jag har brådt! var Armfelts
korta tilltal. - Önskar du befordran eller gratifikation?
Ynglingen rodnade. Alltid samma tanke på belöning,
liksom ej ett troget hjärta, liksom ej Armfelt
själf vore i stånd att utan gratifikation uppoffra sig för
sin pligt.
Lennart redogjorde i få ord, klart och bestämdt,
för hvad han kände eller anade om de förbundnes planer
att bemäktiga sig konungens person, likväl utan att
nämna något namn.
Armfelt blef uppmärksam. Han hade själf misstänkt
en dylik plan. Tyvärr kunde man ej lita på befälet
ens i konungens närmaste omgifning. Men öfverste
Hamilton med Elfsborgs regemente hade nyss anländt
till högkvarteret. Inom ett ögonblick hade Armfelt uppgjort
sin kontraplan. Hamilton var pålitlig; han skulle
således bevaka stranden vid slupbryggan.
Det begynte mörkna, regna och blåsa. Lennart
gick att söka sig kvarter i en stuga, öfverfylld af soldater,
ej långt från den byggnad, som begagnades till
stall för konungens hästar. Vid det att han passerade
nära stallet, stötte han mot en drumlig figur, som stod vid
ett hörn, obekymrad om det i strömmar nedstörtande
regnet. Engång i farten att misstänka allt, grep han
figuren i kragen och frågade hvarför han smög omkring
uti mörkret.
- Nå, nå, kersantti! svarade en välkänd stämma,
ungefär som en osmord dörr. Det var korpral Durk.
- Hvad gör du här? frågade Lennart.
- Jag vill känna åt om han har sin hals i behåll.
Han är här, jag bar sett honom; men när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
