Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Kungens handske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och konungen skyndade otåligt utför trappan samt
inträdde i nedra salen, åtföljd af fångarne och största
delen af sviten.
- Hur är det, min gosse? frågade han den bleke
ynglingen, hvilken, nu nästan utan en droppe blod i
sina redan förut tömda ådror, hvilade på en soffa
i salen.
- Bra, ers majestät, bra! svarade gossen, alldeles
som vid en dylik fråga för föga mer än två veckor
sedan i Högfors, men nu med ett mycket mattare smålöje.
- Kurage, min kära Croneld! Mod bara! Minns
du hvad jag sade dig om kosackpiken: icke dör en bra
karl af sådana skråmor. Och du ser, att du lefver ännu!
Icke sant, doktor, vi få ju behålla honom? Förr ville
jag mista ett helt kompani.
- Det vore en möjlighet att lungan kunde restitueras,
svarade läkaren; men en människa kan icke
lefva utan blod, och denne gosse har knappt så mycket
blod kvar, som behöfs för en katt.
- Min Gud, ja, och hvarenda droppe har han gifvit
för min skull! utbrast konungen, lifligt rörd. - Om du
dör för mig, Croneld, så vet åtminstone, att jag icke
fällt någon tår som denna, sedan jag stod vid min sons,
hertigen af Smålands, dödsbädd.
Ynglingen såg upp med en outsägligt glad och tacksam
blick, men svarade icke.
- Säg, min kära gosse, hvarmed kan jag ännu
göra dig någon glädje? Du har vägrat att mottaga alla
belöningar, men begär likväl något för andra, om ej för
dig själf!
- Nåd för min bror... för min styfmor. .. litet
hjälp åt min gamle far!... Och nåd för Sivert på Otava
... för hans dotters skull! stammade Lennart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
