Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Efteråt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lennart var borta, och det var vår Herres sak, men
Lennart hade med ens stigit fyra grader i tjensten, det
var åter kungens sak, och det grep den gamle majoren
så nära, att det nästan tycktes som hade han vunnit
mer än han förlorat på denna affär. Åter förspordes,
att hans son Detlof blifvit på engång benådad till lifvet,
afskedad och tillåten att rymma ur riket: detta skulle
ha varit sorg nog för en gammal far, om icke samme
son tillika visat sig, i majorens tanke, vara en ärkelandsförrädare.
Så kom fröjden öfver det tillintetgjorda
förräderiet såsom en helande balsam på det blödande
fadershjärtat, och om den ene sonen vanhedrat namnet,
hade den andre sonen betäckt det med ära.
Märkvärdigast voro likväl de blandade känslor,
med hvilka majoren mottog underrättelserna om sin
andra gemål, den stolta och fruktade armollinen rouva.
Han hade misstänkt Detlof för att »resonera för mycket»;
men att hans egen beundrade maka skulle haft andra
ändamål med sina täta resor till Viborg, än att köpa
talg, det hade aldrig fallit den gode majoren in; det
skulle ha varit ett dråpslag, om icke ... ja, om icke
han nu fått lefva i lugn på sitt kära Rautasaari och
aldrig mera besvärats af båtfärder, officersbjudningar
och för andras läckra munnar anrättade köttbullar. Så.
ledes hade en välgörande försyn mildrat äfven detta
ödets slag, och den gamle majoren, som af konungen
ihågkommits med ett par hundra plåtar mer i pension
och därmed lyckades ärligen honorera sina förbindelser
till herrn på Otava, fortfor i en enslig, men ostörd
ålderdom att intill dödedag skörda sin knaster, gräla på
Kajsa och titulera sina drängar »sumpiga moras, som
icke duga för svina».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
