- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:245

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Isfärden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af en liten täck ljusblå hufva. Det andra, askfärgadt,
hoptorkadt och skrynkligt, var ombonadt med en tjockt
stoppad svart bahytt och tillhörde en gumma, som
torde sett sina sjuttio vintrar. Flickans vackra blå ögon
blickade med liflig oro än på den trötta hästen, än på
den rådville skjutskarlen, än kring den tröstlösa scenen
af snö och idel snö allt rundtomkring. Den gamlas
ögon däremot uttryckte hvarken oro eller något annat;
blyfärgade, glanslösa stirrade de ut i den vintriga rymden.
Den gamla var blind.

Men så stor är vanans och nyfikenhetens makt, att
ut skulle hon titta ändå, fastän hon intet såg.

– Hvad står på, Lotten du? frågade hon med en
röst, i hvars klanglösa darrning man ännu tydligen kunde
igenkänna en lämning af den stockholmska accenten. –
Qu’y a-t-il donc?

– Å, det är ingenting, svarade flickan så lugnt och
gladt hon förmådde. – Hästen är bara litet trött och
vägen dålig, men det skall väl gå igen, bara den stackaren
fått pusta ett ögonblick.

– Det är väl inte mörkt ännu! Det glimmar hvitt
för mina ögon, men jag vet inte om det är snön eller
dagen.

– Det är alldeles ljust ännu, och till kvällen få vi
vackert månsken. Mormor skall inte vara orolig alls!
svarade flickan.

Hon visste väl att hon sade en dubbel osanning,
ty det var nästan så mörkt det kan bli på ett snöfält,
och luften var alltför oklar för att man kunde hoppas
få se en skymt af månen. Men den goda flickan ville,
medan hon själf darrade af ängslan och köld, göra allt
för att lugna den gamla.

– Tror du att vi hinna till Hammila i kväll?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free