- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:255

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Isfärden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kastade sina giriga blickar på det rika Rautakylä.
Konungens mildhet hade låtit högförrädarens änka sitta
i orubbadt bo, men svågern hyste andra planer. En
dag blef jag instämd till Åbo hofrätt, för att lagligen
bestyrka mitt äktenskap med baron Gustaf Drakenhjelm,
emedan hans bror, baron Magnus, gjorde anspråk på
hans efterlämnade egendom, under förklaring att mitt
giftermål endast vore en dikt, uppfunnen för att beslöja
en vanhedrande förbindelse. Jag förskräcktes, ty bevisen
för vårt äktenskap funnos icke i min hand. Den gamle
regementspastorn, som vigt oss tillsamman, hade dött i
fältsjukan; korpralen Stolt, det ena vittnet, hade stupat
vid Valkeala; min man själf hade icke efterlämnat någon
laglig vigselattest. Blott ett hopp återstod. Det andra
vittnet, flickan Lisette Hallström, lefde ännu i Stockholm,
och jag reste utan dröjsmål dit.

Här tystnade plötsligt den gamla frun. Både hon
och Lotten hörde helt nära släden ett läte, ej olikt ett
gråtande barns.

– Hvad var det? frågade Lotten och tittade ut i mörkret.

– Det var bara en hund som tjöt, svarade Thomas lugnt.

Den gamla återtog nu berättelsens tråd.

– De få år, som förflutit sedan jag lämnat Stockholm,
hade där förändrat allt. Drottning Sofia Magdalena
lefde som änka på Ulriksdal; förskingradt var hela
Gustaf III:s lysande hof; hertig Carl och hans frimurare
voro de rådande. Baron Magnus stod ej mera i gunst,
han hade för skuld rymt öfver till Finland, och blott
hans förhoppningar om arfvet efter brodern höllo ännu
hans kreditorer tillbaka. Min far var död – död utan
att ha gifvit mig sin välsignelse och utan att ha hunnit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free