Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Nattfrämmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5. Nattfrämmande.
Men det är tid att vi återvända till våra stackars
resande på den ödsliga isen af Näsijärvi. Nog länge
ha de där farit vilse i nattens drifvor och ulfvars otrefliga
sällskap. Skola de väl komma helbregda därifrån?
När gamla fru Hjelm och hennes dotterdotter icke
längre kunde misstaga sig om betydelsen af de ohyggliga
läten, som hördes från isen, och de spensliga gestalter,
som här och där skymtade förbi släden, intogos de af en
dödlig ängslan. De hade hört och läst så många berättelser
om resande som i skog och på isar blifvit uppätna
af vargar, att de ej annat kunde föreställa sig, än ett lika
förfärligt öde. Men ju mera fasansfull deras belägenhet
syntes dem, desto mera måna voro de att dölja sin
ängslan för hvarandra. De sutto därför tysta, darrande,
bidande; den gamla inkrupen i ett hörn af kursläden,
men Lotten ständigt spejande ut genom gardinerna, väntande
hvart ögonblick att se en flock af odjuren kasta
sig öfver hästen, kusken och dem själfva.
Det undföll icke Lotten att Thomas nu körde i en
helt annan direktion, i rät vinkel mot den förra. Hon
anade att hans envishet ändtligen gifvit vika för en
trängande nödvändighet, och hon hade så ofta förr sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
