- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:282

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Nattfrämmande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den gård, till hvilken Thomas körde sina fruntimmer,
var ingen annan än det stora åldriga, vid stranden
af Näsijärvi belägna Rautakylä. Själf hade Thomas aldrig
förr varit där, Lotten lika så litet, och gamla fru Hjelm
– hon som kände detta ställe bättre än någon – hon
var blind. Man körde således upp på gården utan att
veta hvar man befann sig, och det var i sanning hög
tid, ty knappt hade den trogna hästen släpat sitt lass
till stora trappan, innan han dignade ned, för att aldrig
mera åter uppstiga.

Medan Thomas skyndade att lösa det störtade kreaturet
ur redet, tog Lotten sin mormor vid handen och
ledde henne uppför den höga trappan i farstun.

– Hvar äro vi? frågade den gamla.

– Jag vet inte, svarade flickan och trefvade i
mörkret på dörrarna i farstun.

Två af dem voro lästa och ingen människa syntes
till, ty tjenstefolket bodde åt andra sidan. Till all lycka
fanns en tredje dörr, som var medgörligare. Lotten och
den gamla trädde in samt befunno sig i hushållerskans
kammare. Ingen sågs till, men ett ljus brann på bordet,
rummet var varmt, och de båda fruntimren bortlade de
yttre öfverplaggen med denna egna känsla af trefnad,
som man alltid erfar när man genomfrusen kommer
från vinterkölden in i en behaglig kammarvärme.

Mellan detta rum och gamla barons låg ett annat,
som af hushållerskan begagnades till garderob, men också
hölls varmt. Dörren dit stod öppen, och sedan Lotten
en stund förgäfves väntat, vågade hon sig dit in. Här
hörde hon röster från rummet innanför och kunde tydligen
urskilja följande ord:

– Men, Lisette, om fru Hjelm ännu lefver? Om
hon en dag kommer att återfordra Rautakylä?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free