- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:287

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Mötet efter femtio år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att uppskjuta ett giftermål som han afskydde och hvartill
endast neslig fruktan kunde tvinga honom? Ja det
var han, och hvilka långa år af förödmjukelse måste
det ej hafva varit, som kunnat så förbyta allt till en
karrikatyr!

Tro mig, läsare, det finns en vedergällning, som
kastar tillbaka på människans hufvud det förgångnas
synder och hennes egna passioner. Stolte egoist, hvem
kan försäkra dig, att du icke en dag, förfallen och
vanmäktig, karrikerar dig själf?

Och dessa båda kvinnor, båda unga och sköna, när
de senast träffades – den ena en glänsande stjärna
vid hofvet, men förblindad af kärlek och lättsinne; den
andra en simpel kammarjungfru, men lika förblindad
af ärelystnad och egennytta; den ena befallande, den
andra lydande; var det väl dessa båda vissnade, torra,
gråhåriga kvinnor, som nu åter, efter så många år af
lidanden för den ena och intriger för den andra, möttes
under samma tak? Ja det var de, men rollen var
ombytt i yttre ställning; den forna tjenarinnan förde en
herskarinnas språk, och den fordom befallande stod
ödmjukt väntande vid dörren.

Vid baronens oväntade uppträdande fann hushållerskan
att hon förhastat sig, och det återstod nu för henne
intet annat än att hålla god min och försöka skaffa de
främmande ur vägen, innan Sebastian och prästen anlände.
Hon vände sig därför till de resande med en
inställsamhet, som hon ganska väl förstod att antaga när
det behöfdes, och sade:

– Ja, fruntimren lägga kapporna af sig, genera sig
inte! Jag ber om ursäkt, om jag mot min vilja yttrat
något opassande. Ack jämmer, jag blef så altererad,
för, ser herrskapet, man får gunåsåvisst ha ögonen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free