Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Mötet efter femtio år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utan misstankar hade han svarat: fru Hjelm och
mamsell Ringius. Den elaka kvinnan förskräcktes. Hon
såg sina planer hotas af en fruktansvärd slump; hon
måste förekomma dess följder, men huru? Och kanske
var det icke en slump? Kanske var det enkom för att
spela henne ur brädet, som de två fruntimren vågat sig
hit? Ah – de skulle ångra sin djärfhet!
Allt berodde nu på att hålla baronen i okunnighet
om sina gästers verkliga namn. Ve, om han redan
visste det! Hatet mot henne, hushållerskan, önskan att
på allt sätt undgå giftermålet, samvetskvalen, som aldrig
fullkomligt tigit i baronens bröst och som hon, hans
onda genius, endast förmått nedtysta, icke utplåna, genom
sin försäkran att prästen, som vigde öfversten och hans
maka, endast varit en förklädd dragon – allt skulle då
förena sig att bringa baronen till en försoning med sin
svägerska, och priset för denna försoning blefve ...
Rautakylä!
Detta måste för hvad pris som helst förekommas.
Med sådana tankar hade hushållerskan inträdt och
begrep till sin bestörtning att något särdeles måtte ha
förefallit under hennes korta frånvaro. Hon beslöt med
sin vanliga djärfhet att afbryta all vidare kommunikation
mellan baron och de resande. Hon vände sig därför
till sin husbonde och yttrade med den för honom
välkända skarpa tonen, som icke tålde någon motsägelse:
– Men hvad tänker baron på, som står här ute
och drar döden på sig! Se så, nu går baron vackert
in till sig, och herrskapet här äro så goda och följa
mig till röda kammaren, jag skall lysa herrskapet.
Men baronen var nu drifven till det yttersta och
samlade än en gång, likasom förut i kväll, den sista
erbarmliga kvarlefvan af sitt husbondevälde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
