- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:294

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Röda kammaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att rummet icke på länge varit bebodt. Men man stannade
icke här. Man vek af till vänster och kom så in
i ett lika kallt och ödsligt rum som det förra.

– Hu, tänkte Lotten, kan det vara den häxans
mening att låta oss frysa ihjäl här?

Men kvinnan med lyktan öppnade ännu en dörr
midtför den förra och en behaglig värme mötte de
inträdande. Förhållandet var, att sedan den gamle
baronens hälsa för kvar dag blef mera vacklande, hade
hushållerskan och hennes värdige son, i stundlig förväntan
på det afgörande ögonblicket då prästen skulle efterskickas,
redan en veckas tid låtit elda detta annars
obebodda rum till hans emottagande.

Här stannade hushållerskan med sina gäster och
tände ett par på bordet stående ljus.

– Herrskapet ursäktar att inte allt är så bra vi
önskade det, sade hon inställsamt. Här på landet se vi
så sällan främmande, och inte är baron heller road af
sällskap, så att rummet här har stått öde i många
herrans år. Baron har länge varit folkskygg och
afsigkommen, man måste sköta honom som ett litet barn.
Hvad tycker herrskapet väl, han kan inte tåla sina
närmaste anhöriga; Gud vet hvaraf det kommer sig, men
han afskyr sina släktingar. Ofta har jag sagt till honom:
Kära baron, det är icke rätt och kristligt att tänka så
om sina anhöriga, men alltid svarar han mig: Tig med
den saken, Lisette, jag har inga släktingar, jag vill inte
ha några, och om jag hade några, så skulle ingen af
dem understå sig att komma hit – jag vore i stånd att
mörda dem. Gudbevare, sådant tal, kära baron, svarar
jag, men han är nu engång sådan, och jag vill inte råda
någon, som tror sig vara släkt med honom, att visa sig
här. Men jag står ju och pratar bort tiden, så herrskapet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free