Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. En döende gubbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min crona! Om kungen hörde det, skulle han bli jaloux.
Här är så varmt. Solen bränner, kaskaderna sorla,
herdinnorna hvila i gräset. Så charmant att räfsa hö i
pariserhandskar! Tillåt mig fråga, min fröken, hvad är
priset på er dygd? Jaså, prästen, ja, jag känner min
brors dragoner! Dygd, det se vi i komedier. Låt oss
dansa! Musik! Musik! Vi flyga som Zephyr mellan
ekarna på Drottningholm, och mot stranden brusar ett
haf af champagne! Kungen vill ha glace! Glace och
champagne! Apropos, har ni hört hvad fru Schröderheim
sade åt kungen, när hon höll slidan och han värjan?
– Ack jemmer, herr magister, att jag skall
upplefva en sådan olycka! Baron har blifvit tokig!
– Baron måste ha lefvat mycket lättsinnigt i sin
ungdom, och det kommer för honom i hans yrsel.
Febern förtär honom; ni hade längesedan bort efterskicka
en läkare.
– Tror magistern? Men vi ha fem mil till Tammerfors.
– Det får inte hjälpa. Skicka genast ett ilbud
dit, låt beskrifva sjukdomen och begär läkemedel. Den
sjuke tycks nu vara något lugnare. Gif honom något
läskande!
– Jag skall hämta hallonsaft i vatten och skickar
ilbud till staden.
– Godt. Låt det gå fort. Ni förstår att man inte
nu kan tänka på vigsel?
– Å nej, hur skulle det falla mig in?
Hushållerskan lämnade prästen hos den sjuke och
gick. I yttre rummet möttes hon af Eljas; han var
blek och uppskakad, men öfver hans läppar spelade
ett triumferande hånlöje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
