Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Nemesis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12. Nemesis.
Lotten hade gått ut genom den af Sebastian öppnade
dörren till salen. Skenet från hennes ljus föll öfver
de gamla familjeporträtterna. Bistra och allvarsamma
blickade de ned från sina gyllne ramar på henne, deras
afkomling, likasom förtörnade öfver den mesallians,
hvarigenom hon kommit att bära det ofrälse namnet
Ringius. Tankfull gick hon från den ena till den andra
och stannade sist vid tvenne porträtter på väggen emot
baronens rum. Båda voro unga, båda af ett högburet
aristokratiskt utseende; båda i hofdräkt med pudrad
peruk, hårpung, fina hvita krås och manschetter af
dyrbara spetsar; den ena militär, den andra civil. Krigarens
drag voro regelbundna, stolta, man kunde säga högdragna,
likasom sväfvade på hans läppar ett åberopande
af adelns privilegier; hofmannens voro mindre reguliera,
men mera intagande, satiriskt leende, likasom berättade
han en fransysk anekdot, medan den något frivola blicken
och en viss slapphet i munnens vinklar tydde på förfinad
sinnlighet och ett lättsinne, så vanligt i de högre
kretsarna på hans tid.
Lotten betraktade båda porträtterna med ungdomens
lifliga nyfikenhet, ty hon tviflade icke, att ju krigaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
