- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:347

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. En gammal hofmans död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i säkert förvar; det skall ni låta bli att roffa, ni
skenhelige tjuf!

– Spara edra ord, oförnuftiga kvinna; er skamlöshet
tjenar till intet. Vigselattesten, som intygar denna
gamla frus lagliga giftermål med aflidne baron Gustaf
Drakenhjelm, är återfunnen och skall, hoppas jag, vara
tillräcklig att bestyrka hennes rätt.

– Vigselattesten ... jaså ... den visste jag inte af
... Nå om så är, så har jag ... haft orätt och ber herrskapet
om förlåtelse. Men kan jag också tro herrskapet?
Om det skulle vara ett simpelt annat papper ... men
det är väl så, kan jag tro, att jag inte får se det?

Hushållerskan hade under dessa ord, med det välde
öfver sin hållning, som denna farliga kvinna visat flera
gånger förut, antagit en katts smilande ödmjukhet,
afpassad för hennes ändamål och blandad med låtsadt
misstroende. Lotten räckte henne papperet.

– Här är det; läs själf!

– Håll! ropade von Dahlen. Men det var för sent.

Hushållerskan hade fattat papperet, gnuggat det
mellan sina händer och med obegriplig hastighet sönderrifvit
det i små bitar.

För sent grep henne von Dahlen i armen; papperet
var förstördt. Hushållerskans ansikte hade återtagit sitt
med möda bekämpade uttryck af hat och ondska, blandad
med trots. Hon steg tillbaka mot dörren, utsträckte
hotande sin hand och utropade:

– Ut med er, mördarepack, tjuffölje, lösdrifvare!
Ut från mitt hus, mitt hus, säger jag! Ut på stunden
eller låter jag mitt folk kasta er på dörren!

Lotten såg sig om efter Thomas; han hade, af en
naturlig instinkt för det passande, aflägsnat sig, när det
mellan gamla baron och öfverstinnan blef fråga om deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free