Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska vyer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1. Öfver hafvet.
Minns ni hur det var er till mods, när ni första
gången lämnade edra föräldrars lilla ljusgula hus
med det röda tegeltaket i småstaden och satte er vid
er mors sida i vagnen, för att fara till hufvudstaden,
till den nya världen i ert lif, den brokiga, den
mångskiftande världen... huru ert hjärta då slog så besynnerligt
och det kom en tår i ert öga, ni vet än i dag inte om
det var af glädje, sorg eller längtan! Ja, ja, ni minns
det nog, hvarje träd, hvarje bäck, hvarje liten röd
bondgård vid vägen kommer ni ihåg — och ert första inträde
i den främmande staden, o det glömmer ni aldrig, om
ni än blefve så gammal och grå som er farmor, den
goda, hyggliga gumman. Och skulle ni glömma det, så
läser ni uti »Illusionerna» och i »Emilis Hjertebanken» rätt
lefvande och klart hur det var. Ni känner igen er där.
Men annorlunda är det, när en yngling första gången
lämnar sina fäders land, vore det också ej på längre
vikingafärder än öfver det lilla hafvet bort till några
af sagan besjungna Mälarböljor. Då ser han med
kärlek tillbaka på de furuklädda stränderna, där vännerna
dröjande vifta sina hattar, han känner att han älskar
sitt land framför alla land på jorden, holmarna, fjärdarna,
hemlandets vänliga’ vikar försvinna för hans blickar, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
