Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska vyer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde se trafiken på vågen nedanföre, utan att själf
bemärkas just. Och såg ni då med rätt glada ögon på
kadetten, som var er kavaljer under promenaden, så
hände väl stundom att han i fyrsprång skyndade ned
till värdshuset för att depensera sin sista riksdaler på
några å la glacer åt er och edra vänner. Så satt ni
då i den glada trefliga aftonsvalkan under ekarna och
såg Stockholms sommar blomma omkring er, och blott
när de kungliga vagnarna med sina hvitgalonerade
för-ridare ilade förbi och prinsarne vänligt lyftade hatten
för er, kom ni helt hastigt ihåg, att ni befann er i en
kunglig hufvudstad och ej på någon vacker egendom
långt borta från stora världens larm och praktfulla
gyllne glans.
Ej bör ni undra, att stockholmaren är förtjust i sin
Djurgård sommartid. Där är hans lynnes rätta hem —
ty ut vill han, ut ur det trånga boet. I forna tider drog
ju Mälarfolket hela sommarn ut i härnadståg;
stockholmaren i våra dagar faller lätt med tycket på hvad
utländskt är och lefver hemma gärna utom hus.
Djurgården är hans respirationsorgan; där andas han behag
och glädje, som äro hans själs behof; där är han lik
sig själf. Stockholm är rikt på vackra omgifningar och
konsten har förskönat mången ibland dem. Men
Drottningholm står i förfallande prakt, det sköna Haga är förgätet,
Ulriksdal är grånade invaliders sista fristad — mången
annan vacker punkt besökes blott af lustfärdande
ångfartyg. På Djurgården står Stockholms sommarlif i blom.
Den storartade, högtsträfvande, stundom stela prakten
får ej insteg där, allt går ut på täck, behagfull elegans.
I Byströms villa stå konstens sublimaste skapelser omgifna
af skalkaktiga kärleksgudar, och om själfva det kungliga
Rosendal yttrar Marmier ganska träffande: »c’est une
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
