Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. På Östersjön.
Långt bakom oss dånar återljudet ak Sveaborgs kanoner.
Den nyss blockerade hamnen öppnar sin trånga port;
de tunga bergen vika tillbaka; det blåa glänsande hafvet
utbreder sig omäteligt för vår syn i vårsolens sken, och
frihet andas öfver dess salta vågor.
Bakom dessa berg bortsjunker ändå det käraste vi
äga på jorden: vårt fäderneslands skogar och sjöar,
de solglänsta taken af vårt lugna lyckliga hem och de
sista tårade blickarna från älskade ögon, som följa oss,
så länge ännu en strimma af ångarens rök kan skiljas
från molnen vid den fjärran randen af hafvet. Huru är
det möjligt att lämna bakom sig halfva sitt lik och hela
sin kärlek och likväl icke sörja, icke sakna, utan draga
ett lätt, djupt andedrag ur sitt vidgade bröst och gå ut i
världen såsom en hemlös vind, den där icke vet hvadan
han kommer och hvart han far? För det att frihet är
lifvets första behof; för det att himmelens tak är högre
än det mest älskade hem; för det att vida världen är
större än skönaste barndomsdalar. Gngång i lifvet måste
hvarje människa känna sig fågelfri; engång måste hjärtats
och tankens dämpade stormar blåsa ut i det oändliga;
engång måste den dagliga vanans tumstock vidgas till
större mått för det stora och sköna på jorden. Hvarje
3. — Resébr. o. hågk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
