Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjusar den förfinade stadsbon. För en af oss, som sett
nog af ödemarkerna, har anblicken icke mera samma
tjusning. Lika storartade vyer ha vi hos oss, och
ingenting kan jämföras med Finlands sjöar, inom deras ram
af furor, granar och buktande åsar. Vår granit brister
ej som basalten. Vi nästan förakta denna bräckliga
storhet, som förvittras af vårfloderna och hvarje
ögonblick hotar att störta tillsamman. Vi småle åt dessa
vattenfall, som för några groschen släppas ned genom en
dammlucka. Våra berg svikta icke. Våra vattenfall
kommenderas ej att rinna och stanna.
Dock blir man ofta orättvis, genom att mäta allt
efter eget lands måttstock. Sachsiska Schweiz har sin
skönhet, som icke ens afunden kan bestrida. När man
från det mörka gråa kaos af Wolfsschlucht stiger upp i
sommaraftonens glans på det höga Brand och ser långt
under sina fötter Elbens strimma och skördefolket i deras
pittoreska dräkter af rödt och hvitt, små som dockor på
de leende ängarna, då vidgas hjärtat af denna lyckliga
frid, som strömmar in däruti från naturens fägring, oeh
vida i fjärran blå söker ögat aningens världar, skönare
ännu än den skönaste verklighet... Bland dessa klippor
ljuder sången så frisk, vore det också från betalda läppar;
i dessa klyftor har sagan ett guldland, hvarje hålväg ett
kors, hvarje grotta en sägen, hvarje nyckfull lek af naturen
sin diktade grund. Man förlåter sin förare, om han ramlar
upp sin dagliga läxa med något för djärfva anspråk på
åhörarens goda tro. Gärna för mig må dessa stenar vara
förtrollade prinsar och denna grotta en prinsessas
sok-kammare; sagan har alltid en sanning, så snart hon
växer i folktron upp ur naturens grund, och förgyller
med sitt skimmer själfva ödemarkernas enslighet.. .
— ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
