Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dyrkas den nya solen i zenit af sin glans af
sexhundratusen afsättlige tjenstemän, en million för dagen
spekulerande födgenier och törhända ännu en eller annan
million älskare af lugnet å tout prix med det mest
förekommande nit, som hör gräset växa — hvarom allt jag
kanske ännu får tillfälle att säga dig några ord. Bubblor I
Allt detta är en förbiilande våg i tidernas brusande ström,
ett skimmer för stunden, som skyndar sig att lefva och
glänsa, emedan det väl vet att dess tid är flyktig och
att Frankrikes solar ha korta dagar. Under och inom
allt detta går strömmen sin gång, mäktig genom själfva
sin föränderlighet, och bortsköljer allt som icke förstår
att följa den åt. Nödvändighetens dammar! I
Frankrike har hvar dag sin egen nödvändighet. Det som i
går var oundvikligt är i dag umbärligt, och det som i
dag är umbärligt, är i morgon försvunnet. Marche!
Marche toujours! sade ängelen till den evige juden.
För att bättre förstå hvarandra, vill jag citera
nedanstående ord af Tocqueville i hans utmärkta arbete
»L’ancien régime», hvilket i få ord är den bästa och
snillrikaste karakteristik jag påminner mig ha läst om
franska folket:
»Då jag betraktar detta folk i och för sig, så finner
jag, att det är utomordentligare än någon företeelse i
dess historia. Eller har väl någonsin på jorden uppträdt
ett folk som varit så fullt af motsatser och så ytterligt i
alla sina handlingar; som mera låtit leda sig af känslor
och mindre af grundsatser; som i så hög grad, och vid
hvarje tillfälle, handlat långt sämre eller långt bättre än
man väntade, stundom djupt under, stundom lika högt
öfver mänsklighetens vanliga jämnmått; ett^folk, så
oför-vanskligt i sina väsentliga instinkter, att man ännu
igenkänner det uti porträtt, som blifvit tecknade för två- till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
