- Project Runeberg -  Resebref och hågkomster /
168

(1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

riktigt... doktorn räckte henne handen, hon steg i vagnen
— en liten volt, och så presenterade mannen för allas
blickar en tämligen duktig ögontand, som han frånryckt
patienten.

— Madame, tilläde han med en artig bugning, jag
vore otröstlig, om jag skulle vanpryda en så älskvärd
mun med en förlust, som jag ej vore i stånd att ersätta.
Voilå! — och i ett nu hade han insatt en glänsande
hvit tand i stället för den bortryckta. Stor applåd.

Den lilla frun drog upp sin börs och erbjöd betalning.

— Hvad tror ni om mig ? sade den ädelmodige
doktorn med ett mankeradt utseende. — Jag skulle emottaga
någon ersättning för den lilla tjenst jag haft lyckan göra
er! Jag skulle likna dessa fuskare, som utöfva sitt
handtverk blott för att åtkomma penningar! Nej, madame,
nej, ni misskänner mig; jag utöfvar min konst för att
tjena mänskligheten, och för att vinna den oskattbara
lyckan att behaga Paris, den yppersta och snillrikaste
stad i världen!

Storm af applåder och bravorop! Frun steg ned
och en gubbe steg upp. Samma manöver, samma
framgång! Efter gubben följde en ung arbetare och efter
denne en ung flicka, allt under nya tal och nya
komplimanger. Samma resultat och ingen betalning emottagen.
Hopen var förtjust, man trängdes kring vagnen.

— Men — frågade jag en af mina grannar — hvad
är då meningen? Jag kan ej se att han ännu har
för-tjent en sou.

— Tålamod! svarades mig; den där ämnar göra en
god marknad.

Och ganska riktigt, det dröjde ej länge, så kom där
åter ett ungt fruntimmer, fint och välklädt, beklagade sig
att hon blifvit bedragen på tandpulver som skadade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topresebr/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free