- Project Runeberg -  Resebref och hågkomster /
182

(1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

menagerigården. Mellan båda burarna var en kallucka,
och när djuret var i den ena, städades den andra. Men
till inre buren kom man blott med särskild
tillstånds-biljett, och med en sådan blek jag i tillfälle att se djuren
erhålla sin köda klockan tre e. m. M. Mathieu,
djur-vaktaren, hade lagt åt hvar och en dess portion i de inre
burarna, och så öppnades kalluckorna. Djuren rusade
ut och kastade sig med glupskhet ökver köttstyckena.
Det var åter kattens hukande språng, hennes gnistrande
ögon, när hon ser sig omkring, om någon vill rycka
hennes rok ikrån henne. En ak fransmännen — vi voro
blott fem eller sex därinne — stack då spetsen af sin
paraply mot det numidiska lejonet. Jag glömmer icke
det raseri, som därvid intog skogens stolte beherskare.
Lejonet hukade sig ned med ett dokt rytande och tog
med ens ett språng emot gallret, så att det knakade
i järnstängerna — därekter drog det sig i vanmäktigt
raseri tillbaka, kattade köttstycket mellan kramtassarna
och betraktade oss, men åt icke en bit, innan vi
ak-lägsnat oss.

Kungstigern hörde lejonets rytande; det är bekant
att alla djur, krån de minsta till de största, darra vid
detta ljud. Den stolta gula katten blek orolig, grep
köttstycket mellan sina hvita spetsiga tänder och tassade tre
eller kyra slag kring buren, betraktande oss med
eldsögon. Fransmannen höjde åter sin paraply — tigern
stannade; hans långa murrhår drogos uppåt öronen bakåt,
hukvudet sänktes, ryggen buktades, klorna indrogos och
utsträcktes ånyo — kransmannen sänkte sin paraply, och
däri gjorde han rätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topresebr/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free