Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den dunkla taflan, och det är just klippan. De båda
räddade knäfalla i det klara skenet och tacka elementernas
herre ... och stycket är slut.
Hvad säges härom? Lysande, präktigt, konstigt, till
och med vackert och roligt som taflor. Jag skulle kalla
»Korsåren» — likasom röfvaranföraren Mandrins äfventyr,
hvilka gåfvo fyrtio fulla hus å rad på teatern Gaité — ett
skolpojksstycke, öm där icke vore så mycket för de stora
lättfärdiga bårnen af denna världen, hvilka, därest de
icke vHle vara korsarer, åtminstone myckét gärna ville
vara paschar af Cos. Här rasar och smäktar det
orientaliskt sinnliga så framstående; här lånar dansen sin
tjusning åt så yppiga situationer, men utan fantasi, utan
poetisk doft — en prosaiskt tillyxad roman, behängd
med seraljernas glittrande flärd och beständigt ställd på
spetsen mellan ett mord och ett sinnerus — en odalisk
på en tigerhud — att stycket måste kallas lågt, mycket
lågt som konstprodukt. Det är Byron satt uti skuggspel,
hans figurer, men idel masker, utan själ, utan snille.
Därhän kommer baletten, genom att försöka
öfver-bjuda alla andra i ögonens lust och en fördärfvad fantasis
retelser; och den går väl längre: i Berlin får man på
scenen se en vampyr utsuga aderton unga flickors blod.
Jag vill ej föméka dansen hvarken som konst eller som
glädjeyttring; den kan vara behaget själf, och behaget
är skönhetens älsklirigsdotter — men, men, Betty, när
sylfiden tjusar vårt öga, när almeerna dansa för oss uti
lotushäckarna, huru ofta hviskar icke då den bättre rösten
inom oss: af jord äro de komna! Dessa vingar glittra
af flärd, dessa förföriska gestalter i flor och gas äro icke
behaget, utan begären; o, behaget är rent, behaget är
himmelskt, och om dansen kunde vara det, så vore
ingeh konst så hänförande som den!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
