Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37. Teaterns frånsida.
Jag nämnde senast om operans förfall, om dess inre
motsägelser och om baletten. Ämnet, utsträckt till
teatern i allmänhet, är så rikt som själfva dårskapens
historia och så outtömligt som de mänskliga förvillelsernas
akgrund. Hvad är det som icke girigheten, lustan och
fåkängan neddragit i smutsen! Samma regn, som köder
blommornas dokt och betäcker kälten med skördar,
kram-bringar i människovimlet på städenas gator en dy, som
kan fläcka den renaste.
Teatern och all konst står med sitt högburna hukvud
i kantasins världar, medan dess kötter ohjälpligen äro
dömda att vandra den slippriga och sandiga vägen fot
för fot uti verkligheten. Det är blott få förunnadt att
rätt förlika dess motsatser. Många förtappas och många
förtyngas. Många komma, i de luftiga rymderna af sin
fantasi och sin konst, alldeles bort från fotfästet i
verkligheten och, hvad som är värre, från fotfästet i religion
och seder, ty under all konst ligger en mäktig frestelse
till själfförgudning; de starkare bland dem blifva då
hopens och sina egna afgudar, som kunna lefva af en
applåd och dö af en kritik; de svagare blifva slarfvar
och — slarfvinnor. Några åter fastna i sanden och göra
sin konst till metkrokar för sin snikenhet; andra slutligen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
