Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kära bror, hvad lekver du kör ett kr&klik här i
din vrå? En liten tur kring Europa skall göra dig pigg,
vi köl jas åt, och jag åtager mig hela bestyret.
— Topp, säger den andre, och då han icke har
mod att säga det åt sin hustru, besluter han att begagna
hennes krånvaro, packa i fluxen in och bege sig ak.
Men packa en kappsäck, det är lättare sagdt än
gjordt, när man ej lagt hand vid det körr. Frun kommer
hem, resenären är tvungen att yppa resplanen och väntar
till svar ett oväder å la Xantippa. Han bedrager sig;
den kromma makan har ej en enda förebråelse till svar;
endast tårarna körmår hon ej hålla tillbaka.
— Sköt väl om min stackars gubbe, säger hon; ni
är rask och härdad ni; hans lik, hans vanor äro helt
andra, han behökver ständigt en vänlig hand, som sörjer
för hans minsta behof. Om han skulle bli sjuk och
jag ej vore hos honom dål
Resenären förvånas; det hade han icke tänkt uppå.
Han är dock, under skalet af sina egoistiska vanor, en
god människa, han finner att den goda frun har rätt.
Landtjunkaren inträder resfärdig med pick och pack och
försöker att antaga den afgörande ton, som anstår en
herre i sitt hus. Det vill icke rätt lyckas den gode
mannen; men han möter intet motstånd. Endast
resenären börjar nu skildra sitt oroliga lif uti andra färger.
Han hade engång legat illa sjuk i ett uselt värdshus;
legda händer skötte honom, likgiltiga blickar afbidade
hans förestående slut. Då förstod han värdet af ett
hem, sällheten af att äga en huld och älskad hand, som
svalkar den brännande pannan, och ett troget hjärta,
som delar ens smärta, delar ens fröjd... Det behöfs
icke mer; landtjunkaren har redan vacklat i sitt
förhastade beslut; han blir kvar, och än mer, den orolige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
