Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock Satan en egenskap som körsonar åskådarens blick,
nämligen jättestorhet och en makt, som, ehuru nu
förkrossad, visar sig stark nog att skaka jordens
grundvalar. Förödmjukad är han icke, allenast besegrad; hans
utsträckta händer gripa med raseri i de nakna gråa
klipporna, och hvarhelst han griper dem, uppflamma
eldslågor under hans naglar.
Men Rakael kan icke förebrås hvad man förebrått
Milton, att hakva gjort Satan till hjälten i sin tafla; här
ligger det onda i stoktet blott för att desto mer förhöja
det godas och det himmelskas seger. Ökver denna
skräckbild ak de våldsammaste passioner står ärkeängelen Mikael,
taflans hukvudfigur, med förklarad och salig skönhet,
kramkör allt med ett lugn, som är ak den mest sublima
storhet. Han står där i gestalten ak en skön yngling,
nedsväkvande krån höjden och ännu uppburen ak sina
stora glänsande vingar, så att endast spetsen ak hans
vänstra kot berör vidundret under honom. Hans rustning
glimmar ak stål och guld; i sin lyktade högra hand håller
han ett långt spjut, med spetsen nedåt och redo att
genomborra den slagne arkfienden. Hela hans gestalt uttrycker
hjältekrakt och majestätisk styrka, men tillika, som jag
redan nämnde, detta eviga lugn, denna kullkomligt
passionkria ökverlägsenhet, utan allt hat, utan all hämnd, med
ett ord, denna saliga storhet, med hvilken endast en
ängel kan strida och som kår sin högsta reliek ak raseriet
under honom i denna brottets och lidelsernas värld.
Förbarmande kan han icke visa; den gudomliga
rättvisan kräkver ett straff; men ett straff som i sin
omäte-liga krakt innebär en lika omätelig nåd.
Man sager att konstnären och skalden låna sina
taflor krån likvet, krån den erkarenhet de själkva
någongång genomlekvat. Det är sant, men det gäller icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
