Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Versailles är stort och stelt, som det århundrade,
ur hvilket det kramgått. Den vidsträckta gamla parkens
dunkla alléer utgå stjärnkormigt krån en enda medelpunkt,
den berömda kullen med de dyrbara kontänerna och
vattenledningarna, och löpa därikrån, allt längre krån
hvarandra, till perikerin ak en stor halkcirkel; och
kram-för denna halkcirkel utbreder slottet sina mäktiga fasader
och sidoflyglar. Denna park, som så länge varit ett mönster
för sin stil, är alltför stel för att behaga; där är för
mycken geometri; det hela är tungt och styft aristokratiskt,
eller rättare enväldigt, ty herskarens tron är medelpunkten
för allt. Det gör ett ängsligt intryck att se naturens
friborna söner, de höga lindarna, stå där klippta och
dresserade som soldater i ledet. Men stort är detta
intryck, kolossalt! Och kontrasten var egen att se dagens
flyktiga ungdom leka blindbock och höra musiken spela
polkor på le t apis vert, den rektangelform iga stora
gräsplanen nedanför kullen. De långa alléerna voro mycket
ödsliga; grottorna öfvergifna; hälften af vattenkonsterna,
bronsjätten, le Géant, och de ryktbara nymfernas bad
med sköna marmorstatyer voro förfallna. 1 dessa ensliga
gröna grifter för minnena sjöng på kvällen en ljuflig
näktergal naturens egen suck öfver den mänskliga
storhetens förgänglighet.
Denna enslighet lifvades dock vid hvarje steg utaf
marmorn. Parken ensam har en odödlig befolkning af
hundrasextio statyer. Och träder man in i slottet, så
växer antalet af dessa stumma invånare till så stort, att
man på ljusa dagen kan blifva spökrädd. Här är det
icke mera Ludvig XIV; det är Frankrike själk, gengånget
i bilder och taflor. I ändlösa gallerier, i långa filer ak
praktkulla salar utbreder sig här Frankrikes historia,
förevigad af mejseln och penseln. Ludvig XIV:s, XV:s och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
