Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söndagseftermiddag till Dyrehaven; dit är ett godt stycke
väg, men den går långs stranden och växlar beständigt
i lekande vyer. Hvem känner ej Dyrehaveu! Hvem har
ej uti sin barndom hört den beskrifvas såsom det gladaste
bland det glada! Och han är ännu den gamla Dyrehaven,
oaktadt Tivoli, veckan om, bortlockar hr.ns gäster och
oaktadt Bellevue och Klampenborg ståta vid hans sida
med en modernare stil. Ännu dricker inan den klara
kristallen ur »Kirstin Pils kilde»; ännu svänga där
pebersvender och jomfruer af hjärtans lust uti
»skov-balerna»; ännu visas där nordiske tryllekunster och danske
tryllere; ännu framräcker invaliden på träbenet sin slitna
hatt, fastän hans ben blef kvar vid Fridoricia, icke på
flottan 1807, och fastän hans visa nu är »Don tappre
landsoldat». Ännu gnider birfilaren sin fiol, oeh
konst-makaren härmar fåglarnas pip, och de hurtige drenge
löbe kap om to mark og en öreflgen. Ännu gräddas
vofflor i det gröna, och tälten och stånden upprada sina
ärliga pepparkakor, och gummor och barn bjuda ut
kirsebser, jordbser! — och matrosen med sin korta pipa
och borgaren med sitt spanska rör och A magerflickan i
sin brokiga dräkt armbågas beständigt där det går
muntrast till. Med ett ord, där är folklif och glädje; där är
ännu samma brokiga tafla, som Anderson skildrat och
Christian Winther besjungit och där don äkta
köpenhamnaren känner sig bäst hemmastadd. På Klampenborg
var den aftonen »skovfest» med konsert, bongaliska eldar,
pantomimer och tablåer, och sent på kvillen fttervände
jag i en af dessa hundrade tolfsitsiga kcrgvagnar, som
fara på söndagarna mellan staden och Dyrehaven. Bakom
mig satt en hederlig garfvare med två välmående döttrar.
Garfvaren nickade och nickade, men flickorna sjöngo i
kapp hela vägen till staden och växlade stickord och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
