Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - London-bref 1862 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stycket vid sidan ak nåder krån alla världsdelar. Man
ger i Goventgarden Robert, med Tamberlick och Adelina
Patti, i Hennes Majestäts teater Don Juan med Mario och
Louise Michal. Trängsel upp under takranden, orkestern
körstärkt med kranska och tyska artister, sceneriet
ansträngande sig att ökverträkka Paris, Petersburg och Berlin.
För resten granna arior, mirakulösa duetter, uppskrukvade
gester och dramatiskt nonsens. Allt hvad Europa i den
vägen äger ryktbarast har strömmat till London.
Där, på en liten scen vid Oxkordstreet, Royal
Prin-cess Theatre, bjudes ett skådespel som kvarlämnar ett
varaktigare intryck. Charles Kean, värdig son till store
Kean och själk en skådespelare ak körsta rangen,
uppträder som kardinal Wolsey i Shakespeares Henrik VIII.
Gesterna äro nog tyskt-patetiska och madame Kean
(drottning Katarina) slår sig kör bröstet så att det dunkar i
salongen. Men Kean är en mästare, som i det stumma
spelet troligen icke äger sin like i våra dagar. Själkva
den kalla engelska publiken, som hitkommer halksokvande
krån portern och rostbiffen, ryckes upp ur sin dvala och
brister ut i en bikallsstorm. Stycket slutar med en
magiskt vacker tablåeffekt, krambragt medelst det
elektriska ljuset: änglarna stiga ned i den mörka natten och
fläkta med sina palmkvistar svalka ökver den körskjutna
drottningens bädd.
Eller ila vi ut till Colosseum vid Regents Park, höra
ett långtrådigt köredrag om klappandarna, beundra den
vackra konstgjorda stalaktitgrottan och segla uppkör
Tajo-floden, kör att blikva åsyna vittnen till jordbäkningen i
Lissabon. Man hör det underjordiska dånet, man ser
kyrkor och palatser störta i grus, hakvel rusar upp ökver
stränderna, och kartyg begrakvas i de skyhöga böljorna.
Knappt har man hämtat sig krån denna kasanskulla anblick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
