- Project Runeberg -  Resebref och hågkomster /
318

(1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - London-bref 1862 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

késlott, om hvilka vi så okta drömt, när vi voro barn,
och hvilka alltsedan kvarstå i våra minnen såsom idealer
kör allt skönt och intagande bland arkitekturens skapelser.
Ensamt och allt dominerande på sin soliga höjd, tornar
det sig redan på långt akstånd i höga, buktiga silkverlinier
kör krämlingens blickar. Hvar än solen må vandra på
himmelens käste, finner hon alltid en spegel, som kastar
hennes strålar tillbaka krån detta sällsamma slott. Jag
har sett en sådan tafla förut, men det var långt borta i
norden, i aktonens gyllene moln; jag har tjusats körut ak
denna stora, bländande silkveryta, men det var kjärran på
Satakuntas ensliga strand, när den vida blå kjärden ak
Mallasvesi glittrade uti solskenet.

Har du någonsin betraktat trollsländans vingar?
Deras fina, nätlika strimmor, som binda tillsammans en
väknad ak flor, gikva kanhända en köreställning om de
smärta, harmoniska linier ak järn, som binda och stöda
det stora kristallpalatset. De bära så lätt sina höga hvalk
och sina vidtbredda flyglar; man ser sig om, utan att
tänka därpå, hvar de massiva pelarne, hvar de tunga
bjälklagen månde befinna sig, hvilka man är van att se
uti andra byggnader. Man kan knappast tro, att dessa
smala linier, som tyckas ditsatta endast kör prydnad, och
dessa järnpelare, som, där de äro tjockast, likna masterna
ak en slup, kunna uppbära hvalk så höga som
Peters-kyrkan i Rom. Aldrig har människosnillet lyckligare och
kullständigare härmat naturens gratiösa byggnadskonst,
om hvilken Ehrensvärd säger: »hvad är det vackra uti
ett träd? Att se ett så stort ting så lätt».

Att körena det kolossalt stora med det fint
behag-kulla har härtills endast varit naturen körbehållet, i
proportionerna ak ett träd, i bergkonturerna ak ett moln, i det
milda majestätet ak ett silkverblinkande hak. Människan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topresebr/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free