Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - London-bref 1862 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstbutiker, där man sålde endast celebriteter och där
allt var dubbelt dyrare än i andra butiker, hängde sju
eller åtta porträtter ak henne i olika kostymer bredvid
hvarandra. Man sade att hennes rykte i ökrigt gått kritt
från körtalet; hennes namn på programmet och hon själk
i sitt tält stodo vid sidan af Londons och världens
stoltaste aristokrati. Vore det icke alltför indiskret, ville
jag fråga, om våra finska nåder skulle vid ett sådant
tillfälle nedlåta sig till ett sällskap, af hvilket de engelska
nåderna anse sig hedrade. Vi behöfva allt ännu
europei-seras en smula och lära oss, att om nedlåtande kommer
i fråga vid sådana fall, så är det talangen som gör börden,
rangen och rikedomen den äran att sänka sig ned till dem.
Englands pärer betyda, som hvar man vet — och
de själfva veta det minsann nog — mer än furstar i
andra länder. Men så dryga äro väl få af dem, att de
ej skulle anse sig smickrade af ett ord från Charles Kean,
den där komedianten, som hvar afton uppträder för kreti
och pleti i en af Londons mindre teatrar.
Under tiden fortfor orkestern däruppe i centern —
en god orkester, men nästan för mycket mässing — att
nummer efter nummer spela igenom sitt långa program,
som växlade om med orgelmusik. Knappt hade musiken
tystnat, innan ett oregerligt buller uppstod på ett slags
veranda midtemot. Man kunde tro sig vara på en
hästmarknad i Tavastehus, eller åtminstone utanför ett
vandrande menageri vid Invalidesplanaderna i Paris. Fyra
eller fem vidunderligt utstyrda komedianter — den gången
uti den äkta gamla stilen — skreko med full hals alla på
en gång, och trummade, för bättre effekt, af alla krafter
på pukor, spjäll och — det såg nästan så ut — på
hvar-andras ryggar. Meningen med detta infernaliska oväsen
var ingen annan än att locka så många åskådare som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
